Rörhistoria

Sötvatten har alltid varit, och är fortfarande, människans enskilt viktigaste livsmedel. Behovet av rörmokare och rörläggare, avlopp och annat har således funnit under mycket lång tid. Att utvecklingen snabbt har avancerat när det gäller en sådan livsnödvändighet som vatten är inte direkt något konstigt. Tidiga fasta bosättningar fanns dessutom så gott som alltid vid floder, naturliga källor och sjöar.

Tidiga fynd

Att garantera vattenförsörjning förr i tiden var knappast särskilt lätt, och är det inte idag heller på många platser på Jorden. Den tidigaste brunnen man hittat dateras till ungefär 5000 år före Kristus och upptäcktes i det som idag är Irak. Brunnen var ungefär 80 cm i diameter och hade fodrats med bränd lera, som formats till ringar och staplats på varandra.

De tidiga, stora och kända avloppen byggdes ungefär 1000 år före Kristus. Många århundraden före Kristus hade större städer som till exempel Alexandria ett mycket utvecklat avloppssystem. Redan här fanns det säkerligen föregångare till dagens rörläggare och rörmokare, som arbetade med att underhålla avloppssystemen.

Romarna och akvedukterna

Några som tidigt var framstående inom rörsystem var Romarna, som ju, som bekant, använde stora mängder vatten till sina badhus. Tidigt utvecklade de avancerade system för att garantera städernas vattenförsörjning. Som regel leddes sötvattnet från högt belägna källor, genom rör som gick såväl ovan som under mark.

Akvedukterna, som de kallades, var ibland så stora som en meter breda och tre meter höga. För att hålla dem täta putsade man dem med cementbruk på insidan – en arbetsuppgift som kanske utfördes av yrkesmän som närmast kan beskrivas som föregångare till dagens rörmokare. Från 312 år före Kristus, och ungefär 500 år framåt, byggde man elva akvedukter enbart i Rom.

Fynd i Norden

Här i Norden såg det dock lite annorlunda ut. De äldsta rörsystemen man har funnit här har varit gjorda av trä. Föreställ dig en stor stock med ett hål som borrats ur i mitten av en rörmokare. Den ena änden fasades hur, medan den andra spetsades. Tack vare den processen kunde de sedan slås ihop och på så vis skarvas samman.

I Skåne, närmare bestämt i Lund, har man hittat rörsystem (eller snarare spår av) som beräknas komma från 1000-talet. Ett av de största systemen i trä man hittat var i Göteborg, där ledningar förde in vatten till staden från en källa som var belägen en halvmil bort. Det första mer moderna systemet byggdes i Frankrike och försörjde slottet i Versaille. Här hade man hela 227 pumpar som kunde uppfodra vattnet 162 meter. Hur många ”rörläggare” som krävdes för att hålla systemet i gång (inte minst bygga det) är okänt.

Snabb utveckling

Utvecklingen därefter har skett fort. Under 1800-talet gick utvecklingen av bättre pumpar snabbt, och därmed ökade också möjligheterna att anlägga riktigt stora vattensystem. Vattentornen placerades på höga platser i städerna, för att sedan effektivt kunna ledas ut till byggnader genom rör. Det här också vid den här tiden som yrket som rörläggare började växa och få en allt högre efterfrågan. Idag finns det tiotusentals anställda rörläggare i landet – och det finns en efterfrågan på fler än så.